[Också den här posten borde ha kommit betydligt tidigare.]
Pompe III förekommer aldrig i Karl XII-litteraturen, men den berömda ritten till Stralsund – under vilken han skulle ha dött i Ungern – finns givetvis med, så låt oss se vad som hände då:
Efter kalabaliken i Bender placerades Karl XII i Demotika, nära Adrianopel. Dit anlände han den 17 mars 1714. I Wien fördes underhandlingar om hans möjligheter att lämna Turkiet och ta sig till svenskt territorium. Kejsaren, Karl VI, var villig att utfärda pass som tillät den svenske kungen och hans svit att färdas inkognito genom Siebenbürgen (nuv. Transsylvanien), Ungern och de habsburgska arvländerna.
Eskorterad av turkar lämnar Karl XII och hans stab på 130 personer den 20 september Demotika och anländer den 8 oktober till Pitesti på gränsen mellan det turkiska Valakiet och de habsburgska besittningarna. Här sammanstrålar de med de svenskar, polacker och kosacker vilka blivit kvar i Bender men som nu också ska anträda resan hem. Om vi förutsätter att Pompe III och Karl XII hade en ”personlig” relation är det troligt att de hittills följts åt och lika troligt är att här skiljs deras vägar.
I Pitesti är nu ett sällskap på 1 162 personer och 1 912 hästar (enl. rapporter till Wien) församlade, och de delas upp i fem grupper för den fortsatta färden. Den första gruppen ger sig iväg den 25 oktober, den andra den 26 o.s.v. Kan Pompe ha hamnat i någon av dessa grupper? Eller fick han följa med Karl XII:s egen svit bestående av 24 officerare?
Kungen själv hade som bekant bråttom och påbörjade sin ritt den 27 oktober med endast två följeslagare. Jag tror inte att han i det läget ville ta med sin hund. Karl skulle ju resa inkognito och hade ifört sig mörk peruk, en guldgalonerad hatt och en brun rock med vitt foder. I hans pass stod namnet Peter Frisk och i följeslagarnas Johan Palm och Erik Ungern. I själva verket var det generaladjutanten G.F. von Rosen och överstelöjtnanten O.F. Düring som åtföljde kungen. Rosen lämnades snart kvar för att upprätthålla förbindelserna bakåt, och den 1 november kom Karl XII och Düring till Szilágy Somlyó en bit innanför ungerska gränsen. Sedan fortsätter de med postvagn (de kan sova i halmen på vagnens botten) och passerar Debreczen, Buda och Raab. Den 5 november är de framme i Wien och sedan bär det av i sporrsträck — natten mot den 11 november bankar de på stadsporten i Stralsund.
Litteratur: Ragnhild Marie Hatton: Karl XII av Sverige, Köping 1985
Familjens rationella hedonist 